Sök

 

Vi använder sök som kommando när Akira skall leta upp något som ligger på marken. Praktiskt används det oftast är när vi slängt ifrån oss godis och hon inte hittar den. Vi föreställer oss att det förbättrar hennes näsa att träna på detta sätt. Vi tränade in kommandot genom att slänga något gott på marken och säga sök! Efter några gånger förknippade Akira ordet med att vi kastat ifrån oss godbitar. Nu kan jag gömma saker och säga sök så börjar hon genast nosa! Belöningen blir själva godisen, söker hon något särskilt kan man alltid uppmuntra extra mycket verbalt när hon gör rätt. Som handtecken använder jag en svepande cirkelrörelse i vågrätt plan.

 

Ligg

 

Att träna ligg upplevde jag som lite svårare än sitt. Detta på grund av att Akira inte lägger sig ner lika spontant som hon sätter sig. Då hon lägger sig ner är hon för det mesta trött och inte alls motiverad för att lära sig något. Jag försökte göra som vanligt, säga kommandoordet när hon lade sig ner och genast belöna med godis. Resultatet blev att hon blev väldigt uppspelt, matte hade ju bjudit på godis, och hade då ingen tanke på att lägga sig ner längre! På så sätt gick träningen aldrig framåt, hon hann aldrig förstå vad det var jag ville. Lösningen blev att lätt styra hunden till att lägga sig ner. Vi visade klart och tydligt att vi hade godis i handen, förde handen längs marken från hunden. I början följde hon bara efter, men då fick hon ingen belöning. Någon gång lade hon sig istället ner för att komma närmre godisen, då öppnade jag handen och hon fick sin belöning. I början behövde hon inte ligga särskilt snyggt, bara hon var på väg att lägga sig ner räckte. Efter ett tag försvårade jag, hon fick bara belöningen när hon låg ordentligt med armbågarna i backen. I detta moment lade jag inte till kommandot förrän beteendet var relativt väl inövat. Jag övade också in ett handtecken, ligg-tecknet för assistanshundar. Det ser ut som sitt-tecknet, men med handflatorna uppåt istället för neråt. Började med att sitta ner med händerna, tecknet, nära marken, hållande en godis samtidigt som jag gjorde tecknet med fingrarna. Belönade när Akira lade sig ner. Gick så successivt över till att sitta på knä för att sedermera sakta resa mig upp. Sade ligg när hon lade sig ner. Ta det som vanligt i långsam takt, inte för långa pass i taget. Beröm generöst med det din hund gillar. Hunden kommer troligtvis inte att kunna ligga efter bara några övningar, det tar lite längre tid denna gång. Nu kan Akira ligga ned med både kommando, handtecken och båda två samtidigt.

 

Passivitet

 

En valp eller hund behöver inte vara aktiv hela tiden. Särskilt valpar har en förmåga att aldrig vilja sluta om de håller på med någonting roligt. Du kan behöva lära din valp att slappna av, göra så kallade passivitetsövningar. Enklast är att utnyttja det som situationen bjuder. Åker du tunnelbana med hunden kan den inte hitta på så mycket roligt. Om du går en promenad med valpen kan du sätta dig på en bänk eller stå still på något ställe. Bara vara passiv, strunta i hunden. Ta det lugnt. Till en början kanske din valp tycker du är konstig och kommer att anstränga sig för att få dig att börja leka. Ignorera valpen, alternativt stryk den långsamt över bröstet. Valpen kommer efter ett tag att varva ner sig och förhoppningsvis inse att promenader inte bara betyder hopp och lek utan även lite lugnare stunder.

 

Fot

 

Detta moment är inte helt inlärt ännu. Men jag kan skriva om det som vi gjort hittills. Att hunden går fot betyder att den följer med sin tränare på vänstra sidan, kan matcha tempo och hänga med om man svänger. Den skall hålla sig där tills tränaren ger ett så kallat frikommando, vilket innebär att övningen är avslutad. Frikommandot vi använder är hopp och lek. Att hunden går fint vid ens sida är väldigt praktiskt om man går inne i staden, till exempel. Om man vill träna och tävla i lydnad är fotgången oundviklig.

 

Vi har gått lite olika tillväga när vi lärt in grunden i fotgåendet. Det finns en mängd olika metoder för att lära hunden gå fot. Vi har blandat några olika sätt, och det har fungerat hyfsat. Till att börja med ville vi få Akira att självmant söka upp vår vänstra flank, för att göra henne motiverad att utföra övningen. Vi gick således med godis i vänster hand, visade det för hunden och bjöd rikligt så fort hon kom till oss och följde med på vänster sida. I detta skede gick promenaderna väldigt långsamt framåt, med en ständigt nafsande hund i hasorna. Hav förtröstan om det känns som om du har näven i Fenrisulvens gap, denna period med det konstanta godisflödet är ganska kort, åtminstone om du har en någorlunda snabblärd hund. Akira blev väldigt intresserad av att följa med på vänster sida. Detta var ju ytterst lättförtjänta godisar. Efter ett tag, då vi märkte att hon ofta spontant kom fram i rätt läge för att få sig sina godbitar, ökade vi kraven. Nu behövde hon följa med oss en bit för att få sin belöning. Detta var inga som helst problem, vi kunde successivt öka till att gå ganska långa sträckor med hunden vid vår sida. Observera dock att det inte rörde sig om någon perfekt stadig fotgång där hunden följer en till punkt och pricka. Vi ville bara att hon gick någorlunda snyggt vid vår vänstra sida. Inga krav eller kommandon. Hon kom spontant till oss och fick sina munsbitar så länge hon själv ville. Ibland fick hon gå riktigt långt, men detta visade sig inte ha någon som helst inverkan på motivationen. Stundom var det nästan löjligt, man kunde gå i princip hela promenaden och det enda hon gjorde var att tigga godis vid ens sida.

 

Öka kraven ytterligare när du känner att din hund är redo. Vi började kräva att hon hade ögonkontakt med oss. Vi höll upp godbitarna mot ansiktet och kastade dem därifrån. På så sätt tittade hon upp på oss när vi gick. Vissa spottar godis ur munnen för att få ögonkontakt, detta är nog ett bättre sätt då man får hunden att inte fokusera på händerna, samt att man inte omedvetet lägger in ett handkommando (handen förd nära ansiktet). Men visst är det lätt att vara efterklok? Efter ett tag kunde Akira gå ganska långa sträckor vid sidan, med ögonkontakt och utan att hoppa och skutta. Då försvårade vi övningen genom att ändra tempot, gå fortare eller långsammare. För att få sin belöning krävdes att hon hängde med någorlunda. Efterhand skärps kraven. Pröva också att svänga, först lite grann för att tillslut svänga i 90°.

 

När vi kände att Akira kunde övningen bra lade vi in kommandot. Vi sade fot varje gång hon kom upp vid sidan. Påkallade hennes uppmärksamhet då hon ville avbryta, hon fick inte gå förrän vi sagt hopp och lek. Detta för att kunna markera när hon inte behöver gå fot längre. Då är jag överdrivet okontaktbar. Lägger armarna i kors och tittar, eventuellt går, åt ett annat håll. Om hon i detta läge smyger upp på vänsterflanken för att titta en i ögonen och tigga något att stoppa i munnen, får hon nobben. Hädanefter får hon bara godis när jag sagt kommandot. Om jag ser något längre fram som jag vet kommer ta hennes uppmärksamhet i anspråk, "lösgör" jag henne med hopp och lek för att inte få träningen störd.

 

För tillfället är det i denna fas vi befinner oss. Akira förstår inte alltid att hon vid kommandot fot skall söka upp ens sida, det fungerar ibland. Det gäller att vara uppmärksam, om jag märker att hon är påväg mot en säger jag kommandot och påbörjar övningen. Samma sak med upplåsningskommandot, tappar hon koncentrationen är det bättre att jag avbryter än att hon gör det. Vårt problem för tillfället är att få henne att hålla koncentrationen på oss vid starten. I tävlingslydnad skall hunden sitta före och efter momentet. Detta kommer vi att lägga till senare. En sak i taget.

< nästa >


Husse tränar fot! Akira är mycket kontaktbar just nu.

Hunden skall sitta snyggt vid förarens sida.

Akira kan dock inte hålla sig från att kika nyfiket på fotografen!

Nu tränas det ligg!

Det är viktigt att lära hunden att ligga kvar, så kallad platsliggning.