Internationell utställning i Älvsjö 11-12 december 2004, HUND 2004, arr: Svenska Kennelklubben

Ibland undrar jag vad jag håller på med. Varför betalar jag 325 spänn för att kliva upp i ottan och vara nervös en halv dag? Stora Stockholm är den mest prestigefyllda utställning som hålls i Sverige i dagarna två, en internationell historia med flera tusen hundar anmälda.

På söndagen var det dags för de vita herdehundarna att äntra ringen. Akira och jag hade ringtränat dagen innan under överseende av några ringproffs. Det måste nog ha varit den mest misslyckade träning jag någonsin varit med om. Akira var så okoncentrerad som jag någonsin sett henne. Hon ville absolut inte, under inga villkors vänster, ha någon som helst kontakt med den där stoppklossen i andra ändan av utställningskopplet (dvs matte). Det skulle bara springas åt fel håll, nosas och dras så det stod härliga till. Att stå still var inte att tänka på. Trots proffshjälpen gick det hela åt pipan och borgade för en halvt sömnlös natt av grubblerier och nervositet. Nu skulle jag verkligen göra bort mig totalt, på den största utställningen av dem alla, framför ett otal uppfödare och vana utställare. Jag lider av en lätt släng av scenskräck, och troligtvis är det den som spökar vid sådana här tillfällen.

Hur som helst vaknade jag alldeles för tidigt på söndagen, klev upp och pallrade mig iväg till Älvsjö. Där möttes vi av en skrattretande lång kö och ett fräckt sällskap med röda settrar som försökte tränga sig förbi alla andra. Väl inne kom vi precis i tid tills de vita herdarna skulle börja, och jag försökte fota så gott det gick. Fotoljuset i en enorm sal upplyst av gula lysrör gör inte fotografering till någon lätt konst och inte heller framställer de halvgula vita herdehundar i någon bättre dager.

Fem i Akiras kull var anmälda, förutom hon skulle brorsorna Serrero och Titus upp i ringen, och systrarna Isa och Tiara. Både Serrero och Titus fick ett förstapris, likaså Tiara. Isa fick en tvåa på grund av att hennes päls var i sådan fällning. Akira lyckades få en etta hon också, trots att jag vände på henne runt sju gånger (nej, jag skojar inte) vid uppställningen samt att hon drog som en tok i ringen. Suck. Om det blir någon mer utställning MÅSTE jag ringträna! Det var den mest ingående tandvisning jag varit med om. Domaren grävde verkligen runt i munnen på hundarna, inte bara ett lätt lyft på läpparna som det kan vara ibland.

I konkurrensen kom vi tvåa, av två. Tiara fick ett hp, vi blev utan. Dock måste påpekas att Tiara var en fantastisk hund. Framåt, gladlynt och orädd. Hon bodde på landet med sin rara matte och hade aldrig varit på en utställning förut, än mindre ringtränat. Och klarade det hela galant. Hon var väldigt lik Akira till utseendet, samma gula rand på ryggen, samma uttryck, med hon var något mindre i kroppen och hade klart bredare nos. Hur som helst var det verkligen trevligt att träffa en så sympatisk representant för rasen!

Jag gjorde inte bort mig, Akira fick en etta och dagen blev på det hela taget väldigt lyckad. Det är alltid kul att se många vita herdar på samma gång men utseendet på dem var ovanligt ojämn denna gång. Det fanns alla sorter, från riktigt gula till kritvita, stora som små och långhårigt blandat med korthårigt. När skall de olika hårlagen delas upp som det är hos andra raser?

På vägen ut fastnade vi vid lydnadstävlingarna, elitklass. En oerhört vacker grå schäfer vann allas hjärtan genom sitt självsäkra men ändå fryntliga sätt att leka sig igenom de olika momenten. Betygen var idel nior eller högre. Utställning i all ära, men det är nog annat som lockar inom hunderiet.

Domarutlåtandet var väl som vanligt. För första gången fick vi en kommentar på den bruna ryggen, men den går ju inte att missa direkt. Dock var den ju ändå inte så allvarlig att vi inte fick en etta. ”Aningen glad svans” kan väl betyda att hon bär den lite för högt (vilket hon ofta gör) eller att hon viftade på den hela tiden (vilket hon också gjorde, den tramsmajan!). Hennes långa steg kommenterades, det som gör matte så stolt!

Här är i alla fall det fullständiga utlåtandet:
"Tik med goda proportioner. Feminint huvud. Aningen brett ställda öron. Mycket god hals och rygglinje, goda vinklar runtom. Välformad bröstkorg. Bra benstomme, aningen platta tassar. Rör sig med ett mycket långt steg men med aningen glad svans. Pälsen är beige en aning på rygg, svans och öron."

 

<
föregående
nästa >