Inofficiell utställning 2004-05-08, arr:
Skogås Lokala Kennelklubb

Så var det dags för ännu en utställning för lilla Akira. Denna gång i Skogås, vilket för den som inte vet är en del av Stockholm. Vi hade anmält oss någon månad i förväg och tanken var att Akira skulle ha tränats inför utställningen. Hur man springer snyggt vid mattes sida och visar upp sig bäst! Men ack, inte fanns tid till detta under den hektiska tid som snabbt förflöt mellan anmälningen till själva utställardagen. Matte hade köpt en litet rött utställningskoppel för 35 kr, det var all förberedelse.

Trots att vi var lite ringrostiga gällande utställning, det var i augusti senast och nu hade det blivit sköna maj, begav vi oss glada i hågen iväg mot Skogås och en spännande dag. Sällskap fanns i form av en hundintresserad vän vid namn Helena, som är i valptankar och hoppades få se lite hundar och kanske få tala med någon om just den rasen hon var intresserad av. Vi kom dit vid tiotiden på morgonen och fick vänta tills halv ett någonstans innan det äntligen var dags för Akira att äntra ringen. En missbedömning av mig om hur lång tid det borde ta för de 30 hundarna innan att bli klara... Men solen sken och Akira uppförde sig ovanligt bra, så vi led ingen nöd. Tittade på en liten söt shiba, språkade med andra hundintressrade. Helena hittade ett gäng med springer spaniels som talade sig varma om rasen och visade olika typer med olika ursprung. Jag och Akira tränade att springa snyggt i det fånigt tunna utställningskopplet, med smärre framgång. Tydligen var marken desto roligare trots att matte försökte muta in sig med godis/foder som vi fått i en liten provpåse vid inskrivningen. Akira sprang med nosen i backen eller hade bråttom åt något annat håll än dit matte ville springa. Kom vi för långt bort från Helena vände hon och gav allt för att få komma tillbaka dit!

När det började dra ihop sig mot att vårt nummer skulle ropas upp, blev matte ganska nervös. Trots en väldigt gemytlig stämning och vetskapen om att detta är en liten, trevlig inofficiell utställning där det inte spelar någon roll om man kommer sist. Men ja, ja. Lite spännande och nervöst blir det hur som helst. Så var det vår tur! Vi hälsades vänligt av personalen och den ytterst trevliga domaren. Först kände och klämde hon på Akira, sedan kollades det tänder. Allt utan protest från hunden. Efter det sprang vi ett varv runt planen och hör och häpna så sprang Akira snyggt vid min sida i stora delar av ringen! När det var avklarat fick hon stå ett tag och domaren gjorde sitt utlåtande. Akira försökte inte sätta sig ner men stod inte riktigt still heller. Men tydligen dög det för Akira tilldelades ett hp och en bir-rosett! Bäst i ras var ju inget att komma med då hon var den enda vita herden där, men hederspris var ju inte dåligt! Direkt efteråt var det big-final då Akira gått sist ut som grupp 1-hund. Jag stannade kvar i ringen och så samlades fem hundar till som också förärats med ett hp. Uppställning och så runt i ringen igen, men denna gång bjöd Akira inte på något vidare steg. Nosen i backen, försök till att rusa iväg framför matte och fullständigt okontaktbar. Men tydligen lyckades domaren se det hon ville se och placerade Akira som big-2!

Matte var väldigt glad förstås! Av någon anledning känns det kul att en brukshund, till och med en ”albinoschäfer”, slår små trasselsuddar eller stora pälsbollar i utställningsringen… Vann gjorde en mörk och fin sheltiehane som var mycket välvisad av en junior. 20 hundar var anmälda plus två veteraner. Av dessa gick 6 vidare till gruppfinal, där en petades ut och resterande fem placerades. Och vi kom tvåa! Akira kom alltså på andra plats av 20 hundar, skulle man kunna säga! Fördelen med att komma tvåa och inte etta var att man nu hade tillåtelse att åka hem och slapp vänta kvar ytterligare ett par timmar för att vara med i bis-finalen. Trötta och nöjda lämnade vi planen åt väntande hundägare och kommande hundstjärnor.

Domaren sade inte så mycket till mig, men tyckte helt klart att Akira var av en utmärkt typ! Färg och päls kommenterades inte över huvud taget. Jag talade om hur gammal hon var och i domarutlåtandet finns en kommentar om att hon ”behöver få lite mer förbröst”. Hade hon ställts ut för lite mer än två månader sedan hade hon hamnat i valpklass, men nu fick hon tävla tillsammans med fullvuxna hundar trots sin slanka unghundskropp. Men detta tas nog hänsyn till, och jag hyser inga tvivel om att Akira kommer bli betydligt bredare med det påbrå hon har. En annan kommentar gällde platta tassar!? Detta förstår jag inte riktigt innebörden av, ingenting jag tänkt på. Men ha ha! Alltid skall det väl vara något! I övrigt var kommentaren väldigt positiv! Akiras steg kommenterades på ett mycket bra sätt, vilket faktiskt gör mig extra glad. Jag har själv beundrat hennes fantastiska ”glid” som kommer då och då när hon halvspringer/rör sig snabbt. Hon nästan flyter fram i omgivningen i otrolig harmoni! Kanske låter det lite töntigt, men detta har jag verkligen tänkt på. Hon är stundom så otroligt varglik!

Den fullständiga kommentaren:

”Ungtik av mycket bra modell. Välformat huvud med bra uttryck, behöver lite mer förbröst, utmärkta vinklar, rör sig med härligt långt steg, aningen platta tassar.”
hp, Bir, Big-2

 

<
föregående
nästa
>

 

Här kommer bilder från utställningen. Dessa kommer läggas in under utställningsgalleriet så fort jag fått i ordning på datorn, köpte en ny härom dagen och vissa program har inte överförts från den gamla ännu...


Akira innan utställningen, då vi tränar på att stå snyggt! Den gula "icke önskvärda" ryggen syns tydligt. Den ger inga pluspoäng på utställning direkt.


Här springer vi i ringen! Tack Helena som fotograferar!


Jag lyckades få Akira att springa som hon brukar göra, det vill säga med ett mycket snyggt och varglikt steg. Detta är en bedrift då hon gärna vill hoppa och flamsa. Här syns också hur stor Akira är i förhållande till matte!


Inte illa pinkat! Akira med alla sina fina rosetter! Hp, Bir och Big-2!


Stolt matte och trött hund.